SNORKLING
Det går inte alltid som man tänkt sig.
Vi tyckte att vi lärt oss bemästra det där med snorkling när vi simmade med sjökorna. Men att snorkla i havet var något helt annat.
Det är Saras trettioårsdag och vi ville göra något speciellt. Snorkling vid ett korallrev lät kul.
Det var en trettio minuter lång båttur ut till revet. Helt underbar temperatur, ca trettio grader och mycket ljumma vindar. Väl framme vid revet fick alla sätta på sig en mindre flytväst, simfötter och glasögon med snorkel. Det gick så bra sist att jag hoppade i med gott mod. Men det tog tvärstopp. Jag var tillbaka på ruta ett. Panikkänslor när jag doppade ner ansiktet och skulle andas i snorkeln. Jag kämpade mig ut till revet för sist släppte paniken efter ett tag. Men det är stor skillnad på att råka svälja sjövatten och saltvatten. Jag simmade en kort stund över det vackra revet innan panikkänslorna och de ökade hjärtslagen bara blev för mycket. Så jag simmade tillbaka till båten och blev lite ompysslad en stund. Till slut hoppade jag tillbaka i vattnet bara för att guppa runt bredvid båten en stund. Vattentemperaturen var helt underbar.
För Sara gick det lite bättre. Hon var ute bra mycket längre än mig innan hon kom tillbaka till båten men då kände hon sig sjösjuk. Det guppade rejält när man försökte simma. Det var inga jättevågor men tillräcklig för att det skulle kännas. Hon hade fixat ett vattentätt fodral till kameran och tagit massor med kort. Inte blev det bättre när hon kom upp på båten som krängde upp och ner. Hon kände sig lite grön men kämpade på bra. Till slut hoppade hon tillbaka vattnet flera gånger.
Trots att turen kanske inte direkt gick som vi tänkt oss så hade vi en trevlig tur. Vädret var som sagt helt underbart och vattentemperaturen helt perfekt.
Det var fullt med folk på båten och det var folk från alla möjliga länder. Mest fascinerande var familjen från Danmark med fem små barn. Det äldsta kanske var sju år och de yngsta tvillingarna var inte ett år än. Föräldrarna turades om att snorkla med det två äldsta med den andre fick ta hand om de tre yngsta. De var lite i vägen ibland men mest märkte man dem inte. Inte illa att resa med så små många små barn. Föräldrarna såg inte så gamla ut heller, inte över trettio.
